Det var morgonen som väckte mig
sådär smekande som bara du kan
fast det egentligen redan var kväll igen

Det var natten som viskade
sådär ömt så att bara jag kan höra
fast orden egentligen knappt existerade

Det var solljuset som brände mig
sådär eldigt som det blir ibland
fast det egentligen var du, som tog mitt, förnuft till fånga