Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(trasdockan 1)


Ett liv

I ungefär fyra år har jag levt utan de riktigt tunga drogerna, fem år om man eäknar med ett år av väntan och frivillig lågkonsumtion. Hur det började? minnet sviker, ett svart hål i dimman, vaknade medens och förstod att jag hade en liten dotter, minns ej modern, minns ej livet.

En gång har jag studerat, både idehistoria och gått på de bästa konstskolorna, målat dagligen, konstant kämpat med att bli bättre, förstå formen, färgen, ideerna, medverkat vid de större utställningarna, lånad tid, jag är visst gift ännu, då drömmar brister, åratal av försök att finna stabiliteten vilken ej existerar i mitt hjärta.

Våra drömmar dog ju sakta, nålarna tog allt, ersatte, pengar, mycket pengar, rån, bedrägeri, lurendrejeri, hot våld, skäms nu en ursäkt, satans vrål i samvetet, ni dömer ännu, domen heter metadon livet ut, men det kan ej fylla tomrummet. jag är ej sinnessjuk, förstår mig på det mesta, alla böcker, helheter, enkelheten i mäniskans natur förbryllar, ni vill bara slippa dö, slippa lida, ha kärlek, värme, slippa veta sanningar. jag är tyst numera korta samtal med min son, han är jag då jag var 16 år gammal, inga kompromisser, vet att vi tog rohypnol, drack, sparkade in skallar i den åldern, skäms, tio sparkar, blodet flöt, medens en liten pojke. Jag stod brevid min far, han var onykter, motorcycklarna glittrade i solen, knytnävsslaget kom som en blixt från klar himmel, näsbenet av, blodet, jag var livrädd, kunde ej slåss, förstod ej.

I skolan brottade många pojkar ned mig, de var som djur, skrek, gapade, i andra klass hette min bästa vän linda, vi lekte varje dag i sex år två barns kärlek, henne svek jag då vi skulle bli så satans tuffa, slå tills det blir tyst sade min far, i sjätte klass var jag ökänd i skolan, de var rädda, slog hårt och skoningslöst. i sjunde klass missbrukade vi sprit och tabletter, söp 4/dagar i veckan då vi gick i nionde, var ute på gatorna, skrek ut vårt hat i natten, slog tills blodet flöt. Jag fick ej förlora, flickorna var grova i språket, ej de jag egentligen tyckte var söta, jag kastade min ungdom i soporna utan att förstå, längtade efter kärlek, den som ej fanns, min mor grät alltid, frånskiljd, svag kvinna.
Sommaren efter nionde klass missbrukade vi heroin dagligen, söp, rökte på, tog benzodiazepiner, lsd, allt för att slippa, alla inbrott, bilstölder, hatet, det grova våldet, danmarksresor. Det toma hålet i min själ, det jag söker fylla nu med metadon, snart 40 år gammal, mina tankar är fria som vinden, åren i fängelse, åren i avgiftningar, helvetet, de höga doserna av xanor nu, lever i ett lagligt låtsasrus för att glömma, små barn med sensitiva själar, jag slogs för livet och ni dömer ännu? satans tortyr, ingen såg smärtan, ingen gottgörelse, man får leva med alla minnen om man kan.
Sitter denna morgon och reflekterar utan att komma fram till några sk allmängiltiga sanningar, jag hatar dem ännu, förstår ej, vill ej förstå deras förbannade svaghet. det angick ej mig att min far var en satans alkis och knarkare, mor var en gråtande feg trasa, feg, jag hatar fegheten.
Vi lever ganska bra nu, har insikt i problemet, inget drabbar min omgivning längre, skrev ned denna historia snabbt, ty detta är mitt liv, det enda jag fått, förvaltar det väl nu, fimpar min ciggarett och undrar vem som egentligen är/ var kriminell? samvetet skriker ännu ibland, vi är de som lever tomma nu, utan att kunna förstå kärleken, en bortglömd generation, de flesta är döda.
Utan hopp om lindring.




Prosa (Novell) av peter markurth VIP
Läst 2049 gånger och applåderad av 101 personer
Utvald text
Publicerad 2010-04-04 09:38



Bookmark and Share


  genni VIP
Vi är många som aldrig förstod kärleken, om den nu fanns... Bokstäver som en del förstår mer än andra... tack.
2016-05-06

  The notebook
Så äkta! Fantastik.tankeställare.
Ordlös, häftig.
2013-11-10

  anathema VIP
Tragiskt men intressant att läsa, sällsynt med sådan ärlighet och rakhet i en text. Starkt skrivet!
2013-09-30

  Fritjof Blom
Inget ger en spark som knark
2013-09-09

  livsdans
Tack för att jag fick titta in i ett liv!
2012-12-12

  stenen/ Yv Ericsson
hade missat denna. den avskalade sanningen. den grymma verkligheten. att förlora sina känslor för kärleken. vet inte vad som är bäst. vara död eller levande död. kanske väljer vi det sista trots allt.
gillar verkligen hur du skrivit detta rakt ned. som en annan sida hos dig. jag inte läst förut.
2011-08-23

  Avsmak
Lyfter min hatt!
2011-03-22

    ej medlem längre
Fy fan vad bra
2011-03-20

    Alsander
Tror jag talar för de flesta läsare av den här texten när jag säger att den slår en på käften och tvingar en till nya perspektiv!

Tack.
2011-03-17

  Anna* VIP
Livets baksida ser olika ut för oss alla och det enda gemensamma är att det är mörkt. Din text berör på många olika sätt och ger mig tankar som en bra skrift ska göra. Var rädd om dig!
2011-03-01

  Sophia
En sådan nära text. Stark. Tragisk. men hoppfull.
2011-02-20

    andanidublin
hann inte mer än halvvägs innan jag kände tårarna rulla nedför mina kinder. finner egentligen inga ord till att lämna en kommentar här, så jag nöjer mig med "bravo". Fan vad starkt!
2011-02-06

  Ninananonia VIP
Stark text som berör alla som läser den!
Bra gjort att ta sig upp . Bryta med det gamla.
Starkt!
2011-01-25

  ramsesII
Oj, golvad och slängd mellan hopp och förtvivlan reser jag mig upp och läser igen. Berörande på alla plan. Tack för läsning.../M
2010-12-27

    ej medlem längre
Fan... Visste inte om detta, Peter.
Uppskattar dig för de ord du skriver, för de känslor du förmedlar.
Hoppas verkligen du fortsätter förgylla vår tillvaro med dina texter och funderingar.
Måla, skalda, musicera, rita, ja vad fan du vill,
för vi vill ju behålla dig här hos oss, som du är!
Kram
2010-11-29

  erinu som elin
En mycket stark text. Själv har jag gett upp hoppet om min far. eller är det han som har gett upp? jag vet inte. men jag orkar inte bry mig om hans missbruk längre, det är han och drogerna, inte han och livet!
BRA gjort! =)
2010-11-16

  yta
Bra starkt skrivet.
2010-11-14

  R Michael H
Starkt,känsligt och lite av det mörkret har jag också passerat
2010-11-08

    Mathias J. Rindeborn
Mycket tungt skrivet peter
2010-11-01

  Anya VIP
Stark text om att leva och överleva.
2010-10-30

    ej medlem längre
Du har säkert styrkan att inom dig hitta svaret på det som bekymrar dig. Gör du inte det så sök utanför, hjälp finns att få så att du kan få leva ditt liv som du söker efter. Du har börjat din resa mot ett bättre liv och stanna inte upp utan fortsätt på den vägen. Kram
2010-10-30

  Nattsuddan
Svårt att finna något bra att säga...
Jäkligt starkt, jäkligt bra. Talar rakt till hjärtat med en oerhörd ärlighet som inte går att värja sig ifrån och som berör.
2010-10-30

  Line W
Jävligt stark text! Modigt att se så ärligt på sig själv och modigt att dela med sig av det. Kan inte annat än beklaga dina sorger och förluster. Kan inte annat än applådera denna text. Tack!
2010-10-27

  D S
för mig lyser du i mörkret, peter markurth.
2010-10-26

  backsippa VIP
Ett svärtande ark av livet skrivet med poetisk rispande stift, tar livet sannaste djup till klaraste dag. Bättre kan det inte skivas
2010-10-23

  queenia VIP
sorg
vi är samma årgång
känner igen dig
från min klass

.. vet inte hur det gick för honom.

själv är jag på väg i livet
liksom du

*ros*
2010-10-19

  queenia VIP
sorg
vi är samma årgång
känner igen dig
från min klass

.. vet inte hur det gick för honom.

själv är jag på väg i livet
liksom du

*ros*
2010-10-19

  wildrose
Bra berättad, hemsk innehåll.
2010-10-13

  blaite
Stark så starkt. Skitbra text. Känns som att man sitter mitt emot dig och att du berättar den direkt i mina öron.
2010-10-12

  Charlie Ekvall
Så starkt, jag blev så berörd! Tack för din text!
2010-10-11

  Marja-Liisa Koski VIP
Bästa Peter.
Allra först, tack för musik upplevelsen. Verkligen, du har DET!
Jag vill också tacka dig för att få tagit del av dina erfarenheter.
Jag är Buddistiskt inriktad och tänker att:
• inte ha förutfattade meningar
• inte döma
• inte straffa
Vad är det som jag vill säga då? Kanske att man inte skall kräva i gamla skithögar. Låt dem vara. Livet, så länge som det varar, är bara framåt. Njut av din nuvarande lycka. Jag önskar dig stora framgångar.
Kram! ML
2010-10-10

  Joel Munther
fy fan vad bra text. det låter grymt. som om du bara skriver utan att tänka efter. denna blir bokmärke för mig.
2010-10-07

    vilgot hellros
mycket läsvärt, tack
2010-10-06

  aol
stark gripande om drogens inflytande på din själ och konsekvenserna
och ditt ljus som lyst i fyra snart fem år oerhört starkt gjort och
så alla minnen som ploppar upp, har själv varit i deprisivt spritmissbruk, men har kommit r det med hjälp av en f,d, missbrukare på rådgivningsbyrån,

mvh aol
2010-10-03

    Alrik
Naket, gripande och rått
2010-09-18

    Mymlan.
Så ärligt skrivet, och så starkt.
2010-09-14

  Mismo
Jag har inga fina ord att komma med. Så jag säger väl bara, så jävla bra!
2010-09-01

  backsippa VIP
Om livet du vet, vi vet
Skall så vara kvar
2010-08-27

  frantic
rak stark text.. som
går rakt in i mig
och stannar kvar..

känner igen en hel del
dock ej alla slag..
förutom den knäckta
näsan.. haha

min barndom var bara
kall.. ensam och förvirrad
förstod noll

åh visst kom ångesten
och längtan efter kärlek
och drogerna.. dvs drogen
jakten och vara jagad
och nojan

nu inte längre.. (..)
fast ändå.. det fanns
ljusa stunder, sex
och ömhet eller..?

som nu, fortfarande..

saknar bara ibland
kärleken vad det nu är..
blev förälskad men förlorade
den..

nyligen
2010-08-24

  Tillbringaren
Kommer att tänka på Khalil Gibran och Profeten.."Men jag säger er, att liksom den helige och den rättfärdige inte kan höja sig över det högsta, som finns inom var och en av er,
kan den onde och den svage inte heller falla djupare än det lägsta som finns inom er."
2010-07-25

    jagdujagvi
Texten går rakt in i hjärtat. Ärligt, brutalt, naket. Verkligen bra.
2010-07-24

  Karina"Kia" VIP
Bra skrivet..Bra beskrivet!
Så innihelvete BRA skrivet ska det stå!

Att naket vaket,kunna sannerligen kunna ge ut sig själv,sin uppväxt till näst intill NU!
Vågat
*Jag gör vågen*
Livets droger-Du har provat allt och typ lite till och står på bena,att kunna rannsaka sig själv och bikta sig här*Kärlek*
Till familj och Livet
NaturligtVis du är!*Stående Applåd*
2010-07-16

  Maria Thunholm
Jag kan bara hàlla med de andra, rörande och stark!

& "Muchas gracìas"...
2010-06-11

  eelinpersson
du är en sann människa. alla sanna människor har ett rent hjärta. trasigt eller helt. fortfarande rent. du gav mig inspiration till att skriva en kortare självbiografi. tack
2010-05-30

  Fröken svår
Påtagligt.
Hur mår du idag?
2010-05-25

  firefire
bra skrivet,sant och ärligt,brutalt men ändå med en ny styrka tycks det..men visst är det förjävligt livet..mycket gripande just för att du skriver sant och ur hjärtat som det verkar! övriga kommentarer överflödiga här känns det som...
2010-05-18

  Lotti
du skildrar djupet bra......
2010-05-01

  theloglady
!!!!!
2010-04-25

  kråkan VIP
...vet inte vad jag ska säga..har levt ett liv själv..inte som du..men har många i min familj som har..och gör..pappa..söp ihjäl sig..mamma va svag..morfar slog..några av kusinerna sitter inne..de andra är psykiskt sjuka..sitter på hem de me..mina pojkvänner har alltid varit ras..jag har alltid försökt få alla dessa på bättre tankar..förstod tidigt att valet i livet är ditt eget..slutat nu..att försöka få alla att tänka bättre..ägnar mig år djur istället..dom är bättre..fattar att du vill ha annat av mig..men jag är trött på droger..det dödar själar snabbt..och dom går aldrig finna igen..hur vackra ord som än kan komma ut från..människan.
2010-04-24

  Clockwork
Jag är kanske inte rätt person att uttrycka mig, men detta är för bra. Väldigt bra, då det känns fysiskt. Håren på armarna reser sig och man kryper ihop framför skärmen. I alla fall jag.
2010-04-16

  devilsangel
Ett starkt och insiktsfullt bidrag om hur barn kan fara illa när ingen ser...Bra skrivet, äkta och välformulerat.
2010-04-10

  Andrum
Oj en rysning for genom kroppen, stark text och ett starkt om än svagt liv utan att dömma men med en väldigt stark insikt. Applåd för dig som hittade vägen ut innan det gick för långt eller försent.
2010-04-09

  Anita Hanssen VIP
Tungt, tungt, men ack så läsvärt!
2010-04-06

  Alexander Gustafsson
Rätta mig gärna om jag har fel, ty du är mycket välkommen att göra så...

Men det är något som är så jävla förvirrande med att leva, Något som har att göra med att man inte kan leva där man tycker att man hör hemma... eller att man tror fel om sig själv...

Ditt liv rår jag mig inte på, fan, knappt mitt egna för den delen heller om jag skall vara ärlig... Men iaf nu blev det snurrigt som fan i huvudet... det är ofta tungt och tomt, antar att man lever för att de ska bli bättre...

Så...iaf...
Bra text, innehåller mycket starka händelser... och jag har oxå en historia som sträcker sig tillbaka fyra år som snarare vad början till en trötthet som jag inte trodde fanns, iaf, hade väl!
2010-04-06

  Sabina "ops"
starkt
förstår dig tro mig
vägen tillbaka är inte lätt
men med en villja så går det
eller hur?
det som varit har varit
upp till var och en att rätta till det som
man kan rätta till och vill rätta till
/kram
2010-04-05

  mare VIP
Bra skrivet...om ditt liv..
2010-04-04

  lodjuret/seglare VIP
intressant berättelse, justa titlar du hittar på
2010-04-04

  Popcorntankar
Tungt...Bra gjort Peter!
2010-04-04

  LenaJohansson VIP
gripande..
2010-04-04

  Anders Perols
Stark, innerlig skildring. Bra!
2010-04-04

  SeXara
Tack för en stark och tänkvärd text! Så ärligt som det kan bli
2010-04-04

  PPQ
en mycket läsvärd text
2010-04-04
  > Nästa text
< Föregående

peter markurth
peter markurth VIP