Flätad videkorg
förmår inte bära all
olycka och sorg
tyngd av alla svåra år
brister den av bördorna

ris för egen rygg
hans törnekrona plockar
vilda blommor på
sommarängen lägger dem
under kudden i sängen

drömmer om en brud
klädd i ljust sommarlinne
i en björkbacke
på väg ner mot en sjö bli
min innan jag hinner dö

och jag ska älska
dig villkorslöst min ljuva
mö återstoden
av livet tar inget för
för givet vis av bördan