Jag sitter med armarna i kors och tittar ut genom klassrums fönstret. Min rätt-så-ung-och-ganska-snygg matte lärare sitter på sin stol bakom sitt skrivbord och suckar.
''Vad ska jag ta mig till med dig?'' säger han.
Jag slutar att stirra på skolgårds parkeringen som nästan är full av bilar, dom kommer inte röra sig ur fläcken på ett tag endå. Min matte lärare som heter Nicklas har några lätta skäggfjun, gröna klara ögon. Ruffsigt brunt hår med en ljusblå skjorta med första knappen uppknäppt. Han liknar mer en modell än en lärare. Jag biter min underläpp lite lätt när Nicklas ögon möter mina ögon. Han ser uppriktigt orolig ut när han reser sig upp för att dra ut stolen framför mig vid bordet för fyra, lägger hans gyllenebruna armar med uppkavlade skjortarmar framför sig. Jag drar vidare med blicken igen, kollar på klockan för nu vet jag att det kommer bli ett såntdär vuxetsamtal igen. Kan resten av eleverna inte bara komma nu?
''Din pappa har ringt och sagt att du rymt, du har fått poliserna att leta efter dig överallt, du har skolkat ifrån mer än hälften av lektionerna på sistone, och jag kom på dig försöka smyga undan för fem minuter sedan igen. Har det hänt någonting du vet att du kan prata med mig va?''
Han är så jävla fin den där Nicklas. Och han kan ju bara vara runt 25-28 år.. hans läppar ser så fylliga ut. Jag kan inte stoppa tankarna, och tillslut bara händer det. Jag reser mig upp och går emot honom, tar hans stickiga ansikte i mina händer och kysser honom. Han kämpar inte emot. Jag drar sakta och motvilligt bort mitt antagligen tomatröda ansikte ifrån Nicklas. Han ser ganska chockad ut, men jag klandrar honom inte. Att bli kysst av en elev blir man väl inte varje dag.
''Jag hatar det här stället, det är allt bara.'' säger jag och sätter mig på min stol med armarna i kors igen. Bara kanske en halv minut senare rusar resten av eleverna in. Nicklas går till sitt skrivbord och vi leker vanlig lärare och elev igen.
Jag får inte ett tal gjort på matten, jag sitter bara och grubblar över hur kunde jag kyssa honom? Fan jävla idiot, Frida fan fan fan. Tur att det är sista lektionen och fredag. På måndag återvänder jag inte till skolan, sen var det problemet löst. Jag låter mitt blånda hår täcka så mycket av håret det bara går i sånna här tillfällen är det tur att jag inte har några vänner, och därför sitter jag alltid ensam vid borden. Nu slipper jag alla frågor varför jag rodnar. Jag tittar i smyg åt Nicklas som sitter och småler stolt åt sina elever i sin stol, jag tror först att han tittar på oss alla. Men sen förstår jag att det bara är mig han tittar på. Det känns som flera dagar men tillslut har dom 50 minuterna runnit förbi och vi ställer upp stolarna och tackar för idag. Jag håller matteboken tryckt mot bröstkorgen och tänker nästan pusta ut när jag känner en hand ta tag i min handled. Eleverna har redan försvunnit ur klassrummet och jag vet vem det är som hindrat mig ifrån att gå.
Jag vänder mig emot Nicklas och ser osäkert på honom, förvånande nog så ler han.
''Jag hade inte pratat färdigt med dig innan vi fick ett tillfälligt avbrott.''
''Men jag måste skynda mig till bussen Nicklas, vi får ta det någon annan gång.'' Jag känner mig själv rodna.
''Det är lungt, jag kan skjuttsa hem dig.''
Han drar mig till ett bord och vi sätter oss. Han säger ingenting men jag känner att han ser på mig, medan jag bara ser på kossorna på mina strumpor. Jag är medveten om att tiden går, för jag hör bilarna som tillhör lärare och annan personal åka iväg. Jag vet inte vad han gör som får mig att känna mig tvingad till att berätta men jag bara brister ut i gråt och snyftar ut hur det ligger till.
''Pappa han dricker så mycket sedan mamma dog i cancer förra året, i början fick vi bara problem med ekonomin och maten. Men sedan blev han våldsam. Är jag ivägen eller om jag gjort någonting fel, så kan jag få en örfil. Och..'' jag torkar bort tårarna även fast att det bara rinner fler.
''..jag är så rädd för honom.''
Nicklas reser sig upp utan ett ljud sätter sig på huk framför mig och tar sina händer på mina kinder och smeker bort tårarna med sina tummar. Hans gröna ärliga ögon ger mig tröst och jag tappar lusten av att gråta.
''Du vet att det här är någonting jag måste berätta vidare, Frida, va?''
''Nej snälla Nicklas inte idag, jag är inte redo, jag har inga blåmärken heller så jag har inga bevis, han kommer bli rasande. Snälla inte idag Nicklas.. och snälla tvinga mig inte åka hem , nu under helgen, det skulle ha varit mammas födelsedag imorgon han kommer att vara stupfull. Snälla Nicklas, jag vill inte hem.''
Han tar bort sina händer ifrån mitt ansikte och går bort emot sin väska.
''Du får följa med mig hem så får jag se vad jag kan göra när vi kommit hem till mig, okej Frida?'' Han vänder huvudet lite för att kunna se mitt svar. Jag bara nickar.

*
Vi pratar om våra intressen för att lära känna varandra, om färgen rosa och andra inte så viktiga samtalsämnen. Hans hus är åt motsatt håll än vad det är hem till mig så det är en lättnad. Han har på radion på låg volym. Vi säger ingenting om kyssen, kanske hände den aldrig inte ens. Det kanske bara var jag som fick för mig det? Han märker att jag kom in på andra tankar och ska precis säga någonting när ett vitt och stort och säkert asdyrt hus dyker upp på den öde väg vi åkte på. Vi kör upp på tomten.
''Säg inte att du bor här Nicklas?''
Han ler lite generat.
''Jo.''
Han låser upp dörren efter att vi klivit ut hans bil och vi möts av ett hem som bara skriker hemmatrevligt. Vi klär av oss vinterkläderna och jag står stelt mitt i hallen. Är han rik eller vadå, det ser ju ut som värsta lyxlyan!
''Känn dig själv som hemma Frida, det är bara att titta på tv, ta för dig av böckerna på övervåningen eller sitt vid datan. Jag ska bara ta en snabb dusch hoppas det inte gör någonting.''
Jag nickar och skakar på huvudet och han går emot vad jag tror är till duschen. Jag går rakt fram till hans storarum som har en platt tv en soffa stor nog för sex personer minst. Jag testar mig att sätta mig i soffan, den är mjuk nästan som en säng. Mina ögonlock känns plötsligt blytunga och jag lägger mig ned i soffan och sluter ögonen.

*
Jag kliver ut ur duschen och drar på mig kalsonger en vit skjorta och ett par svarta jeans. Som vanligt kavlar jag upp skjortarmarna och så går jag ner för att leta reda på Frida. Jag tittar i köket först men går sedan tillbaks till hallen för att jag hör något ljud som låter som.. snarkningar? Jag går till storarummet, där Frida ligger sovandes på soffan. Jag kan inte rå för att skratta lite för mig själv, så går jag mot henne. Hon ser så avslappnad ut när hon sover, istället för när hon är vaken då hon alltid ser ut sig förvänta att någonting farligt ska hända. Jag går på ren impuls. Repeterar det Frida gjort för bara någon timme sedan. Jag kysser hennes läppar och lägger märke till hennes svaga fräknar. Jag lägger handen på hennes mage bara som en ren impuls det med. Jag märker inte att Frida öppnar ögonen och besvarar kyssen, jag låter hennes spralliga fingrar knäppa upp mina nyssknäppta knappar på skjortan. Bara för en sekund eller två sepereras våra läppar när jag drar av hennes svarta långarmad och vita linne. Hennes händer är nyfikna och likaså är mina även om jag redan gjort allt det här förut, hennes fingrar knäpper upp mina jeans knapp. Innan hon har fått av mina jeans drar jag mig undan.
''Förlåt mig Frida, jag vet inte vad jag tänkte på.''
Jag tar min skjorta som slängts på golvet och lämnar en halvnaken elev kvar på min soffa. Även om det gör ont att bara gå. Jag är en lärare för ihelvete.