Säg, vem var han som satt så tyst

i skolbänken med pannan lutad

i sin hand och knivspetsen

som skar och skar

i bänkens mjuka trä?



Säg var det han som hängde upp

en gråsvart katt på skolans vind,

som slog sin broder med en påk

för att han alltid undslapp stryk

när mor var arg

och far var full.



Säg var det han som aldrig grät

som brände ner en biograf

vars maskinist var pedofil

och återfanns bland resterna

om morgonen den gråa dag

då röjningen blev klar.



Och var det han som sen flöt upp

vid hopptornet trots tyngder vid

hans fötter och med

kullersten i fickorna?



I ensamhet och hemlighet

han gravsattes igår.


För honom fanns det ingen

som fällde någon tår.