Jag skulle inte säga att
jag, mot slutet, var lycklig med dig
men jag skulle heller inte säga att
jag helt har lagt dig bakom mig

Vi var båda tvungna att komma ut
få andas frisk luft, få perspektiv
få vända ryggen åt varandra,
stänga våra dörrar, se över våra liv

Men med lite perspektiv ser jag nu,
att du har något ingen annan ersätter
en doft du lämnat kvar gör mig påmind
om bubblande skratt, ljusa kvällar, heta nätter

Så kanske skulle jag ringa dig igen
ge galna förslag:
”Låt oss åka till Rom, till Paris
eller, varför inte, till Prag”

Kanske tycker du då att jag blivit knäpp,
eller så svarar du strålande glatt:
”Älskling, vi har väntat länge nog,
jag vill att vi åker redan i natt”