en tjocka som helt stängde ute ljuset.

Det var som att bo i en vetedeg

och jag, som ju nästan aldrig är feg,

jag kände det som ett förnyat möte

med mörkret som rådde i mammas sköte.

Jag andades nu med ansenlig möda.

Det var som om mor åter skulle föda

det flickebarn som sedan skulle bli jag.

Jag väntade spänt på den nyfödda dag

som strax skulle skönjas i form av en strimma

i denna förfärliga mjölkvita dimma.

I stunder som dessa begynner man tänka:

Jag mindes den morgon min mamma blev änka

och trots att min far alltid var en despot

fylldes vårt liv av den bittraste gråt.

Begravningsfest skapad av en schartauan

bjöd tårta som insvepts i svart marzpan.

Att se vissa män både krusa och fjäska

kring mamma förstärkte det äckligt groteska

kring detta farväl till en make och far

som sedan sin död blivit helt underbar!

Av verklig sorg syntes inte ett tecken

när gästerna tömt sina glas på avecen

Jag undrade om det var jag som fått fnatt

när gråten förbytts i de bullrande skratt

som framkallades av anekdoter och minnen

som plockades fram ur gästernas sinnen.

Jag hade väl suttit i halvannan timma

då, äntligen kom den förlösande strimma

av ljus som bebådade ännu en dag.

Nu fylldes mitt hjärta av välbehag!

Jag öppnade dörren, klev ut på verandan

i diset som dröjde drog jag efter andan

och vrålade sedan med full energi:

"Välkommen dag! Jag är född! Jag är fri!