jag betraktar mina traskande fötter liksom från ovan eftersom mitt huvud sitter högst upp på den lekamen jag framför i livet och vid dessa fötter ser jag nu i april att det faktiskt börjat grönska och det gör mig naturligtvis glad samtidigt som jag inte kan bli kvitt vissa tankar som mera handlar om benen som för dessa fötter jag ser därnere vid gräset och hela den kropp vid vilken dessa ben äro fästade och det huvud som somsagt måhända kröner dess topp och i vilket betraktarjaget antagligen är lokaliserat

tankar som skumraskigt envist viskar
"akta dig så att du inte halkar!"