Han är svart i sina ögon
Kolsvart
Diffus
Långt bort
och hans väg är smal

Han är den som aldrig missar ett tåg,
inte en enda minut
försenad

Och han plåstrar om mig
Precis när det behövs
Precis när den konstanta självömkan
förföljer
i högt tempo

Den liksom drar sig till honom
Magnetiskt
Och fastnar
på hans blekvita hud
Hans hud är skör
Det är nog därför

Jag var blåögd idag
Jag stannade
för en stund
och han gick ifrån mig på sin smala väg
Han var svartögd såklart
Bestämd i stegen
Vägen så utvidgad och ödslig
där jag stod kvar
Jag tänkte:
Är det nu jag får gå min väg åt andra hållet?
Tiden stod stilla

Jag väntade en millisekund eller två





--





Sedan ströp jag varenda liten tår och sprang efter honom…


Hand i hand går vi
på en smal


svart.


väg