U raska nielden
jag kände en
gång en vän
jag hade då
på den tiden
då det begav
sig, han askade
i handen då
han var på
restaurang eller om
det var vindstilla
ute, men hemma
hos sig kunde
han låta askpelaren
växa där cigaretten
oftast lämnades åt
sitt öde medan
cigarren ju slocknar
av sig självt
om ingen drar
in dess smakrikedom
genom matintaget... ja
sedan sålde han
alla sina pipor
eftersom han 'gick
över' till motståndarlaget
snuset, först till
det där lösa
snuset och sedan
till dess motståndare
det mer inpaketerade...
det låg förstås
sådana där bussar
med snus överallt
både hemma hos
mig såväl som
hemma hos honom
själv, äckligt var
det minsann. tänk
dig bara om
någon skulle lämna
efter sig ett
sorts kringstrött testamente
av gamla använda
tepåsar överallt och
på några ställen
till... det skulle
ju inte kännas
särskilt väl alls.