Jag hörde det ryktas om en skål som ska utbringas, här, ikväll?
Jag hörde det viskas om ett tal som ska hållas, här, ikväll?
Jag hörde det talas om någon som ska hurras för, här, ikväll?

Det gör en ju onekligen nyfiken!

Jag har funderat länge på vem skålen är ämnad för, vem talet ska hållas för, vem vi ska hurra för?

Någon, är värd vår kärlek
Någon, som gör vårt liv till lek
Någon, som visserligen kan verka vek
Någon som är aningen blek
… men som aldrig visat oss svek

Omgiven av kvinnor med sjukligt PMS- beteende
Svarar han aldrig med krav
Men med ett outtröttligt leende

Ja, mycket ska man utstå innan barnen flyttar ut
Öronen trillar av, tjatet slutar om skoskav och pappas renskav
Eller var det rent av … fisk? Fast utan lut!

Nej, förlåt, man räknas väl inte till vuxenvärlden om man bara skriver tal på rim!
Men, vissa av oss håller barnasinnet i trim! Och tur är väl det?
Hur skulle man annars glädja barnbarnen som bäst, om man inte tålde lite skit under naglarna?

Fast, ibland räcker det förstås att leka på avstånd.
Som när man springer allt vad man har uppför trappan, med hjärtat i halsgropen och inte vet om man ska skratta eller gråta. Då gör man allt för att hålla sig utom räckhåll och önskar sig en gråspräcklig, grinande, gråhårig, gungande, gubbe till far. Och sen inser man att det är just det man har…

Titta bara på flinet, som tog 2 år att upptäcka, 5 år att vänja sig vid, 7 år att förstå, 2 år att sluta irritera sig på, 3 år att inse att det inte går att härma … men bara en sekund att älska!

Och jag älskar det fortfarande.
Jag älskar att skratta åt dig, för att du ser så fånig ut
Jag älskar att du aldrig kan ha fel
Jag älskar att boxa dig i magen men ge upp tillslut
Jag älskar att du läser baklänges, del efter del

Och det kommer du med all säkerhet att fortsätta att göra. Du kommer fortsätta sitta där på söndags morgnarna, fukta högra pekfingret, bläddra bakifrån i Correns A-del och muttra ”idioter” med jämna mellanrum.
För det får man, även när man fyllt 60, ska du veta! Jag är säker på att inget kommer ändra sig. Möjligen börjar du se slutet på alla år av slit och släp, nu när pensionen närmar sig. Men, för oss är du fortfarande samma pappa, make, morfar, svärfar.

Din kudde luktar fortfarande likadant
Din skäggstubb river fortfarande lika vasst som alltid mot min kind
Ditt rakvatten är fortfarande det samma
Din ålder är fortfarande tvåsiffrig
Ditt hår är knappast gråare än förut och…
Ja, skämten är väl också de samma. Mamma suckar i alla fall lika högt varje gång hon hör dig påbörja den om han som … ja, ni vet ju alla hur den går!
För mig är det ju kul fortfarande! 19 år är väl ingen tid för en riktigt bra historia! Men mamma… 42 år senare? Ja, det är nästan så att jag förstår henne.

Det enda som förändras i familjen är väl vi, barnen. Det är tur för oss att du är så stabil när vi själva mest flaxar runt.
Men, nu ska jag inte stå här och prata strunt, så att säga

Nej, för vad var det nu som ryktades, som viskades, som talades om?
Jo, det var väl just ett tal, om någon som var värd en 60- års pokal!
Tyvärr har jag ingen sån kvar…

Men, i egenskap av dotter, vill jag nu, kära far
Utbringa en skål!