bilden av dig dröjer sig kvar
något som jag bär inom mig
allt som är så enkelt

mest hur du ler när du ser mig
så målmedvetet
hur du vet

vem är det som smeker mig?

allt jag vet
och ändå
inte dina händer som bär mig

jag nystar febrilt i de trådar du fällt
för trådar från spinnrock blir nystan
blir vävstol blir mattor blir fötter blir spår
som är saknaden jag ständigt bär med mig
och jag

gråter

i natt faller jag
ikapp med stjärnorna
som önskat

främst allt som aldrig blivit sagt
allrahelst utan löften
och andras närvaro

men du
det är skuggor här i natt
och jag dansar naken
för dig

närhelst du vill