Det var en gång en mycket vacker och självständig demondrottning som styrde över ett mörkt, men inte ont rike som låg parallellt med vårt. Det fanns även ett ljust rike som styrdes av en änglakung. Dessa två riken fick ständigt kämpa för sin existens, människorna hade slutat tro på fantasiväsen sedan länge. Egentligen var de bra för människorna eftersom de upprätthöll balansen mellan det goda och onda i världen. Även om den mörka sidan tog över ibland; behövs andra världskriget nämnas?

En gång vart 10:e år fick de komma upp för att se om det var någonting som har rubbat balansen. Just en sådan här dag kom det sig att de träffades efter 1.000 år på tronen. Det var en varm, skön junidag och båda råkade befinna sig i Göteborg.. Hon satt på den gamla vanliga baren som legat där i hundra år. Hon satt och smuttade försiktigt på sin iskalla öl.

Det var då han uppenbarade sig (men hon visste inte att det var hennes rival då, som varje saga om omöjlig kärlek bör innehålla). Det strålade om honom på ett nästan för ljust sätt. Det gyllenblonda håret var stramt åtdraget i en svans som slutade strax under skuldrorna, ögonen var stora, klara och ljust blå. Under den vita skjortan skymtade en solbränd, senig kropp. Han var mycket lång och de ljusa jeansen satt väl över rumpan. Hon höll nästan på att ramla av stolen så skön var han.

Han såg henne på samma sätt som hon sett honom. Hon satt med de smala benen korsade under bordet, den mörkgrå, korta, veckade kjolen avslöjade ett vitt lår ovanför hennes stay-ups. De små händerna med rödmålade naglar höll ett fast tag om glaset, det långa knallröda håret nådde ner till midjan. De välmålade, gröna ögonen passade utmärkt till de hjärtformade läpparna. Hon var nästan lite för smal men under det svarta linnet fanns ett par fylliga bröst. Han kunde inte bara gå förbi...

Han var så betagen av hennes lite udda skönhet att han helt kom av sig vad han skulle göra så han svängde helt sonika in på uteserveringen och slog sig ner framför henne. Hon såg förvånat på honom men sa ingenting.

”Ursäkta mitt konstiga beteende, men jag tyckte att du såg intressant ut” sa han med en klar och behaglig röst.
”Jaså det tyckte du” sa hon och log ett bittert leende. Han kände sig lite generad av hennes salta svar men höll modet uppe.
”Så vad heter du?” frågade hon efter en stunds tystnad.
”Gabriel till er tjänst” svarade han och sträckte fram en långsmal hand. Hon skrattade lätt åt hans gammalmodiga artighet men tog handen och skakade den.
”Lilith” sa hon roat.
”Vill du ha något? Jag bjuder. Vinet här är faktiskt rätt gott” fortsatte hon när de klarat av de nödvändiga hälsningsfraserna.
”Nej, tack jag dricker inte” sa han.
”En cola då?” svarade hon.
”Nej, det är okej” sa han lite besvärad av hennes vilja att vara snäll.

Hon ryckte på de små axlarna och drog upp en cigarett ur det silverbeklädda etui som legat framför henne. Det är en dum vana att röka, det visste hon men det var ju ingenting hon kunde dö av så hon brukade passa på när hon var och hälsade på hos människorna. Hon tände den med stor finess.
”Jag antar att du inte vill ha en sådan här heller” sa hon innan hon stängde asken. Han skakade på huvudet samtidigt som han rynkade lätt på näsan vilket fick honom att se ut som ett litet barn som fick någonting det inte tyckte om.

Samtalet flöt lätt på i många timmar men ju mer hon drack så blev hon självklart mer berusad. Hon kunde välja att inte bli det men hon var förtjust i den snurrande känslan.
”Är du säker på att du inte druckit tillräckligt?” sa han efter det femte glaset med vin. Hon nickade trött och såg på honom med sina stora ögon som nu var blanka och dimmiga.
”Var bor du?” frågade han samtidigt som han smidigt bjöd henne sin arm. Hon talade om det och han följde henne tålmodigt hela vägen. När de kom till hennes lägenhet (som hon hyrde under tiden hon var på jorden), så tog han hennes nycklar ifrån henne och låste upp dörren till den lilla tvåan. Han ledde in henne i sovrummet som dominerades av en jättelik himmelssäng och ett gammaldags toalettbord. Han lade henne försiktigt ner och låste sedan om henne.

Hon drömde om jordens undergång den natten. Hon såg hela världen stå i lågor och mitt i allt kaos såg hon de två stå och hålla om varandra. Han ringde på klockan ganska tidigt och hon öppnade dörren enbart iförd en handduk med det långa håret uppsatt i en knut på huvudet och någonstans stod en stereo och pumpade ut tunga gitarriff med en sångare som hade en nästan hypnotisk röst.

Det gjorde honom ont att se de utstickande benen vid axlarna men synen gjorde honom samtidigt upphetsad.
”Kommer jag olägligt?” fick han ur sig efter en stund.
”Nej, inte alls” sa hon och rodnade lätt.
”Kom in, jag ska bar duscha, så det tar inte lång tid” sa hon och gjorde en gest in mot lägenheten. Han satte sig vid köksbordet och nynnade med i musiken.

Ungefär en halvtimme senare var hon tillbaka var hon klädd i en svart sommarklänning, som slutade strax ovanför knäet; mönstrad med små prickar. Hon var fortfarande osminkad och håret hade hon flätat hårt. Det kunde ha varit klädseln som lurat honom men han tyckte att hon hade blivit lite kurvigare. Men någonting som definitivt var annorlunda var hennes ögon...
”Vilka coola linser!” utbrast han efter en stund.
”Jag hade linser igår, det här är mina riktiga ögon...” sa hon lite besvärat.

Hon visade väldigt sällan sina ögon eftersom pupillen var smal som på en katt eller orm och de hade en nästan svavelgul färg.
”Nu är det bara sminket kvar” sa hon samtidigt som hon gick ut från rummet, då upptäckte han en tatuering på skuldrorna som verkade löpa längs med hela ryggen. Även sminkningen tog en halvtimme och resultatet blev mycket bra även om han tyckte att hon var mycket sötare utan
make-up.

Hon satte sig graciöst ner framför honom.
”Var det något speciellt du ville?” sa hon och lade huvudet på sned.
”Jag ville bara se så att du överlevde gårdagen” svarade han med ett stort leende som avslöjade en rad med jämna, vita tänder.
”Jadå” sa hon och skrattade till.
”Jag hade tänkt åka in till staden idag, vill du göra mig sällskap?” fortsatte hon.
”Det låter väldigt trevligt” svarade han och log ett av sina underbara leenden. Hon stack ner fötterna i ett par grova kängor som hon omsorgsfullt snörde. Han skakade lätt på huvudet och tog på sig sina vita converse.
”Jag ångrade mig, jag vill inte alls till staden” sa hon och tog hans hand.

Han följde förbryllat efter när hon ledde ut honom till en läppstiftsröd liten sportbil.
”Vart ska vi?” undrade han.
”Du får se” sa hon och log mystiskt. De körde en lång bit innan de kom fram till en liten skog som bestod av döda träd och massor av vildrosbuskar.
”Det är helt otroligt” var det enda han fick ur sig.
”Jag vet, det jag tycker bäst om är att det är så undangömt” sa hon och smekte honom lätt på armen. De steg långsamt ut ur bilen för att gå en runda runt området. Under tiden de gick började det regna ett kraftigt sommarregn som gjorde att marken doftade ljuvligt. Lilith kastade en blick på Gabriel som gick med hennes hand i sin. Hon gillade det hon såg eftersom det strömmande vattnet fick hans vita t-shirt att klistra mot den välformade magen och fukten fick det långa håret att locka sig vid tinningarna.
”Det är så jobbigt när håret gör så” sa han och drog lockarna bakåt.
”Jag tycker det är sött” sa hon och rufsade om det riktigt ordentligt.

Han log och drog henne intill sig. De förenades i en kyss så intensiv att de båda såg stjärnor som gnistrade. Regnet upphörde och de fortsatte att gå en bit innan de hittade en undanskymd glänta. De satte sig ner och bara såg på varandra en lång stund, men till sist flyttade sig hon närmare och gav honom ännu en passionerad kyss. Han vågade sig på att smeka henne på låret under klänningen vilket resulterade i att hon la handen om hans nacke.

De älskade i dalen...
”Jag måste berätta en sak” sa Lilith när de låg och höll om varandra efteråt.
”Jag har också en del att erkänna” svarade Gabriel.

”Då börjar jag. Jag är en demondrottning som styr över ett mörkt rike, som jag har ärvt av min mor. Det är mitt jobb att upprätthålla balansen mellan gott och ont på jorden tillsammans med en änglakung som styr över ett ljust rike, men honom har jag aldrig träffat. Vad det beträffar det med att jag ändrade kroppsform, beror det på att jag är formad som människorna har tänkt sig att jag ser ut så i alla tider, men du tyckte att jag var för smal så jag ändrade min form” förklarade hon och såg efter tvivel i hans ansikte

”Du har visst träffat kungen” kontrade han efter en stund. Plötsligt mindes hon drömmen från natten och insåg att den var alldeles sann. De hörde sina föräldrars röster ljuda genom luften.
”Det är upp till er att välja mänskligheten eller varandra!” De valde varandra och jorden befolkades av olika varelser såsom vampyrer, änglar och kentaurer. Om detta är ett lyckligt slut får ni välja själva, men de levde lyckliga i alla sina dagar!