Snön yr i vinden
och ylar mot månen
kylan biter i kinden
på den förlorade sonen

kroppen ryser
axlarna spänns
fingrarna fryser
tills de inte känns

drivor av snö och is
av glittrande kristall
på vägen och granens ris
natten är så kall

snön driver över spåren
rusar över väg och mark
suddar ut de gamla spåren
och lämnar vita ark

här börjar hans färd
på egna ben
ensam och utan härd
i vindens ven