05.11.12 Du öppnar dörren och går in i rummet.
12.17
rår
I rumlösheten som du byggt för tillskyndan av anhörigas tillkortakomförsaknaden
efterbildningar hänger planlöst irrande vägglöss i blomvasernas krackelerade keramikfasetter spiller blombladsnålar in färg i tapeternas aningslösa förvitlighet
och du går
in i rummet som väntar du vidrör långsamt frånvarande efterdyningar av rörelser kvarlämnade möten ekar tongångar stiglösa hinder i dina ögon ger mening åt löven som driver i kantlöshetens iden för igelkottar som blottar frörika myllrande myrrsvammelhällen trånbockar födobringare häller drottningsylt i födokrokar strikta korridorer
och du vänder
dig innan om du får släntrar invid bäckhästshopp galtrunkelståndare knäppstrande tidvattenlöpsedlar pardansar under högvinterkylda frostnattstecken öppnas din ögonläcka
för spårsignalerna lyser frånskilda kasmängdsbål rökmyllermaskar svärtnadsgivare
koldammsluckor igengrodda skallande rostmängda brytbönor pannlockade frånfällda
och du står
inunder ryttlande steglitspunkterade fallskärmshjon paralyssande tvivelsultan
piskpristina hungersnödda flingor förvirvlade tidvattensblåsor bränner
läppar till aska fräser tungans glödgade järn vakuumkaosfrihet
lämnar skyddat värn – lösheten rår