Snällheten klöser mig
i ansiktet, som
med avbitna naglar.

Den mörka sidan
av mig själv
lockar mig att

skratta som i
vansinne och att
klösa ut ögonen.

Strax därpå, då
kommer skönheten förbi
och kysser mig

till sans, vett.
I besinning därav
som låter jag

mig häftigt älskas
till blomsterdoft solsken
vindens lätta beröring...