kom till insikt

trots dålig utsikt

att min avsikt

måste förnyas

den om att ta hand

om *pojken* i mitt inre

måste prioriteras

sluta blockeras

sluta dompteras

av den yttre mannen

som hjälper andra på

bekostnad av sig själv

glömd låg *pojken* slagen

helt trasig, skräckslagen

av den felaktiga pliktlagen

men själva livet hann ifatt mig

bränt barn skyr elden, sägs det

men utbränd man luktar lik

måste bli min egen samarit

åter ge åt *pojken* tillit

låta honom läkas bit för bit

inte ta ut honom i solskenet

för snabbt, så han åter blir blind

och drar sig tillbaks igen

dock, i vila lära honom tala

om det svåra, det brutala

det som synes paradoxala

lyssna, lära mig av honom

*pojken* som jag övergav

när jag blev så kallad man

han ska få komma till sin rätt

suga ur giftet från vart ormbett

förlåta för var regel jag överträtt

aldrig återvända till rädslans rike

utan ta honom med på fjällvandringar

högre höjder för att se från ovan

*pojken* ska få växa sig stark

*pojken* ska få bli min patriark

för barnen tillhör himlens mark

den fullkomliga kärleken driver

ut all rädsla och tanke på straff

sanningen hann ifatt lögnen

Han som är vägen, sanningen och livet

lärde mig ta första stapplande klivet

där kärlekens ärlighet  är ledmotivet

att vara sann mot sig själv

våga säga nej med ett stänk av ja

och inte tvärtom, bara våga vara

den *pojke* och man jag är

sanningen och ingen chimär

aldrig låta *pojken* bli sekundär

vila i att vara, vara i att vila

förlåtelsens enskilda rum

där jaget *pojken* och man

vågar att visas upp

har samma blodgrupp

står i samma  kärntrupp

sam-vetande tillsammans

hand i hand i en värld där

förvirringen ibland är total

*pojken* och en man

kb