Här handlar det huvudsakligen om hur jag väljer att besvara mobila meddelanden, vilket stundom tycks driva läsaren samt mottagaren av desamma, att gripas av en plötslig impuls att vilja krypa upp på ett räcke och vilja prova ut huruvida kärleken till livet medför en möjlighet att kunna flyga fritt och utan någon annan motor än ett gott och friskt humör, en smula dur i sinnet så att säga...

Jag kommer här att ge läsaren tvenne exempel vilka skall i någon mån kunna ge sken av hur mina svar kan ta sig ut, då någon behagat skicka mig någon rad eller två.

*
I det första fallet skickade jag en text vilken som helst, men avfattad i ungefär samma anda som övriga meddelanden med tanke på själva formgivningen. Jag mottog ett svar och en undran över om det var något som hemsökte mig eller om det blott var en betraktelse över ämnet som sådant. Mitt svar lydde då som följer.

’Jag skickade texten till dig, dels för att jag var nöjd med såväl innehåll som formulering. Men mera för att telefonminnet för ’sparade meddelanden’ är mindre än för ’skickade’…#1 Har jag inget papper att skriva på får mobilen duga. H/lodjuret’

*
Varpå det nöjsamma svaret inte lät precis vänta på sig, vilket jag uppskattar. Så här tog sig detta svar ut i stora drag.

’Ja, det var mycket välformulerat’. #2

*
Jag lät mig förstås inte nöja mig med detta, utan fann mig således som tvungen av någon inre kraft och spänning att en smula förklara min hållning. Varpå jag strax därpå författade följande lilla parentes.

’Emedan det roar mig, även om anrättningen i sig synes vara det väsentliga, har även själva formgivningen kommit att spela en allt större roll. Det är inte längre blott att man äter, skiter eller älskar. Utan fastmer när, var och under vilka omständigheter. H/lodjuret

#1 (Man bör ju ändå försöka vara så sanningsenlig som möjligt, utan minsta tanke på huruvida en sådan sanning kan tänkas tas emot, sanningen bär ju ändå med sig såsom en slöja av oskuldsfullhet)

#2 (här pöste jag en smula av stolthet, ty vännen är verkligen en vän i den bemärkelsen)

pez
bilden jag valt att illustrera texten har litet eller ingenting med texten att göra, ett litet journalistiskt trick jag lärt mig av artiklar i kvällspressen.