Tunnelbanan är tyst. Enda ljudet är nå människa som pratar högljut och glatt med sin kompis via mobil. Leendet slutar tvärt direkt när hon säger hej då och lägger på. Jag ser på henne. Hon råkar se tillbaka vid just det tillfället och vi viker båda två iväg blickarna som om de skulle bränna sönder näthinnan. Kollar ut igenom fönstret. Råkar se direkt in i en äldre mans ansikte i reflektionen i glaset. Tittar bort. Fokuserar blicken på den tomma platsen framför mig. Tystnad. Det ringer i telefonen. Jag tar upp den och pratar lågt för att inte dra till mig uppmärksamhet. Känns som om halva vagnen ser på mig. Jag pratar färdigt, något om vilken tid någon lektion ska börja i morgon. Lägger ned mobilen. Det sätter sig en man i trettioårsåldern åldern framför mig. Jag ser på en reklam affisch utanför fönstret. Låter blicken sväva över till en reklam ovanför fönstret. Tar en mycket snabb titt på personen framför mig medans mina ögon är på väg emot en röd ensam ek utanför fönstret. Går fram till dörren vid mitt hus. Ingen är hemma. Öppnar dörren. Inte låst. Tar av mig skorna. Sätter mig i soffan. Tystnad.

Endast vindarna viner i trädet.