När jag väl
bestämt mig för
att skjuta något

på min resa
kunde jag äntligen
med viss ro

i sinnet luta
mig tillbaka i
fåtöljen medan ögonen

blundade och framför
sig såg en
bekant gestalt lösgöra

sig i mängden
på platsen för
resmålet och rusa

in i famnen
på... mig själv
där jag stod

som slagen av
blixten eller blott
en plötslig insikt

om något. Man
kan ju förvänta
sig litet av

varje av en
dagdröm och det
var precis vad

som inträffade här.
Jag återsåg mig
själv fyrtio år

senare, som pensionär
och full av
erfarenheter, reseupplevelser, minnen

om vilka jag
då vi båda
kommit fram till

hotellet skulle få
berättat för mig
med en känsla

som skulle kunnat
slå det mesta
i dagligt drömmeri.