Jag har alltid hållit fast vid livet därför att jag inte har haft modet att släppa taget. Självmord är inte att tala om. Det är en ful genväg, en snabb flykt. Och om man vid livet blir galen utav tystnaden, tänk då på en evig tystnad där man inte ens får nöjet att hata eller älska något.

Jag vill släppa taget, bryta upp detta skal av rädsla och fördomar. Jag vill slå sönder allt som skapar mitt hat, hålla om alla skällor för min kärlek.

Jag har vistats för länge i mörker och tystnad. Jag ryggar ifrån alla som vill vara mig nära, och sedan skriver jag här om hur mycket jag skulle vilja vara dem nära.

Endast vindarna viner i trädet.