Petra gick omkring en dag i solen och funderade på litet av varje. Sällskap exempelvis. Som det inte är vidare svårt att få. Bara gå in i en butik och så finns där människor.

Man kan prata med expediter och annan personal eller gå fram till någon och prata om vilka flingor som är bäst, fast man inte tänker köpa några. Man stiger på en buss och pratar med folk som sitter bredvid, eller är tyst i sällskap. Hjälper kvinnan på med eller av med barnvagnen.

Men välkommet sällskap, var skall man kunna finna det? Genom upprepning förstås. Det är barn experter på. De upprepar ett beteende och så händer det saker. Ibland sånt som de inte vill skall hända, men ofta nog något de vill ha. Upprepning.

Du vill ha något och så får du idén en dag. Upprepning. Men var skall du gå och upprepa dig? Ett bibliotek kanske. Du går dit och sitter där läsandes böcker. Kanske kyrkan. Vem går i kyrkan numera om inte just enstöringar?

Nu är ju Petra inte direkt ensam förstås. Men nyfiken det är hon förstås. Hon hoppas på att få veta hur ensamma människor gör när de är ensamma. Söker de sällskap av förtvivlan eller för att försöka få en vän? Man kan förstås undra över varför människor är ensamma.

Om de är det för att de är som de är, hur tror de då att de skall kunna lita på någon tillräckligt mycket för att en vänskap skall kunna uppstå? Hur uppstår vänskap om inte genom upprepning. Första gången ser man bara varandra.

Efter två-tre gånger nickar man till varandra och så säger man till slut något som för att treva sig fram, prova och se vad som händer. Vad som händer sedan vet man inte. Antingen bär det frukt eller så gör det inte det.

Det kanske inte händer något förrän något händer. Att den ena behöver hjälp på något vis. Det gamla tricket med att behöva hjälp. Antingen man behöver det eller inte.

Hon minns en sak från ett slags ’dolda kameran-program’. Någon frågar om man kan vakta en resväska i tio minuter, man skall bara… och så kommer personen inte tillbaka igen, men blir filmad under vaktstunden.

Tills den vaktande fattar att något är fel och går därifrån. Men om man glömmer en väska eller ett paket brukar en av två saker hända. Någon kommer och ’tar hand om’ väskan eller så kommer polisen och skjuter sönder den på någon avlägsen och säker plats.

I den möjliga tron att väskan innehåller en bomb. En väska på vift brukar väl innehålla allt annat än det, i alla fall i det här landet.

Rafflande fortsättning även på den här påbörjade novellen, i ett möjligt nästa kapitel…