Jag skall möta en kvinna
som vandrar om natten
längs vägar ännu ej beträda

skall jag söka hennes bortdöende spår
i skymningens dimma över ängen
i fullmånens sken genom skogen

under stjärnors ljus
under lövens sus

intill eldens flammande bål
hör jag dina andetag
när jag närmar mig

*

med din rygg mot stammen,
händerna över huvudet
är din nacke min pulserande inbjudan
och jag minns hur du biter
när jag känner hur du spänner dig i förväntan
och ditt skratt som aldrig slutar klinga
när vi är närmare än såhär
hur du sluter dina läppar och viskar

"Vad jag har längtat efter..."

din hals senor vrider sig,
vidjor under mina tänder
när du lyfter din haka minns jag
hur dina växande bröst möter mig
var gång du andas i mitt öra
är jag helt utan kontroll återigen
är jag så lättbesegrad
när du vill föra i vår dans

våra fingrar vindlar sig samman
med styrkan i våra händer
kysser vi med tungor som kallnar
i takt med pulsslagen som slår ut
genom vår omfamning av varandra

och där i varje stund - ditt skratt
en stänkande fors utför stupet
vattenkaskader över berghällarnas
mjuknande sträva yta
genom snårskogens grönska
över tallens topp till månens ljus

du skakar i mina händer
när du strålande ler smakar jag
dina knoppande bröst
din lust som ljuder
över en spelande sträng
din cellokropp ger eko
när du öppnar din strupe
låter andetagen djupna
bjuder natten sjunga dina sånger

och jag minns när din ljuvlighet
sköljer genom dig
ett raseri du ej kan stilla
först då du finner mig nära
än närmare än såhär
och du...

insidorna på dina armar
är mjukare än jag minns
och du vänder dig
med en sådan följsamhet
genom mina händer
ditt ljusa hår faller fritt
när du lutar dig
mot mitt bröst
viskar

"Nu vill jag att du älskar mig vansinnig."

och jag skrattar dig varmare
för jag vet vem du är
hur du tar emot mig
varje gång

hur vår lust aldrig tar slut
och hur du rör dig i sömnen
när vi sover hur du
väcker mig till liv

igen och igen och igen...


så jag viskar försiktigt

när dina knän viker sig
när din rygg är röd och svettig
och du inte orkar hålla dig upprätt
hjälper jag dig finna vila
inuti stormen som sliter igenom dig
när du skriker och ej längre kan andas

"Älskade...
menar du...
såhär..."


där dina ögon aldrig berättat
dina löften aldrig brutits

när du är
här

först då kan jag älska dig
besinningslös


någonstans lyckas du
hämta andan

skrattet återkommer
med ny eftersmak
säger du

"Mer, ge mig mer..."

och jag har aldrig svikit dig
så jag kan bara le
när du jublande
grenslar mig
slutar jag förundras
över tomheten jag upplever
när du inte är
närmare än såhär

och middagssolen genom ditt hår
när du slår dig ner mot mig
hugger mot mina läppar
dina ögon blixtrar till
när du febrilt söker
söker något att gripa tag i
något som inte brister
när du klöser mig

och mörkret lämnar ljuset
som strålar genom din hudlöshet
hur jag högaktar din sårbarhet
hur vi delar närheten
när jag omfamnar dig
och jag aldrig kan sluta
att älska, älska, älska dig

"...eller såhär..."

och du skrattar