Mitt team har utvecklat en ny serie mekaniska grodor. En sort som kan flyga. Ja, inte som flygplan precis, utan som har en tänjbar hud så de kan hoppa betydligt längre än vanliga grodor. Mekaniska grodor med tänjbar hud? Ja, det handlar förstås om en sorts nylon som är smidig och samtidigt stark och hållbar. Vad man kan ha för nytta av dessa grodor? De är ett beställningsjobb och jag kan därför inte berätta om just vad de skall användas till. Jag har kanske redan sagt för mycket, men jag hade en sådan stor lust att berätta för dig bara. Du har sagt att jag har sett utarbetad ut men samtidigt verkat gladare än på många år. Det är sant att jag för en gångs skull lett projektet själv. Vilket beror på att jag fick uppdraget som en personlig tjänst av en människa jag kände på den 'gamla goda tiden', om man nu kan uttryckca sig så. Under kriget, du vet. Jag skriver det här brevet till dig för att det har hänt en liten olycka och då menar jag inte att hundarna har pissat ner mina äkta mattor. Det förstår du säkert också. Jag måste berätta en sak för dig för jag har inte lika långt tid kvar som jag hade tänkt mig. Du förstår, jag är inte lika mänsklig som jag en gång var. Jag har experimenterat inte bara på mekaniska djur av olika slag. Jag har sedan många år verkat inom den bransch som sysslar med att ersätta kroppsdelar. Du vet, ersätta lemmar, ben, armar, delar av skelettet och så vidare. Inte organ alltså, utan det som man är beroende av för att kunna gå och arbeta. Det mesta av mig har bytts ut mot robotiska delar tills jag blivit mera av en robot än en människa egentligen. Jag har använt mig själv som prov på att det går och att det är effektivt också. Tyvärr har det lett inte bara till stor framgång och en mångmiljardindustri. Jag är döende. En sådan där sak som man skulle kunna ha börjat misstänka möjligen, men jag var inte observant nog på de små tecknen. En del av legeringarna i metallerna och annat som vi använt har inte varit riktigt rena och inte heller seriöst utprovade. Nu lider jag sviterna av det och eftersom du är min äldsta och mest trogna vän så... har jag beslutat mig för att berätta det här för dig. Du kan dessvärre inte berätta det här för någon annan. Min familj vet inte, ja de känner inte till att jag är min egen försökskanin. Så när jag dör kommer det att bli av en hjärtattack. Det besvärliga med det är främst att jag är hjärtlös. Jag har inte haft ett mänskligt hjärta på många år nu. Det är det enda organ som jag blev tvungen att byta ut. Mitt riktiga hjärta skulle inte ha hållit för påfrestningarna helt enkelt. Jag räknar med tystnadsplikten eftersom du är läkare. De senaste tio-tolv åren har jag levt på lånad tid kan man nog säga. Jag tog upp det där med grodorna som en mild övergång så du skulle förstå resten. Det är alltså inte hjärtat det är fel på utan hjärnan. Den har på sätt och vis blivit förgiftad och som du vet är den det enda som inte går att fejka. Jag har ordnat så att mitt arbete kommer att övergå till mer nyttiga verksamheter. Ingen annan skall behöva dela mitt öde. Endast sådana arbeten som inte bryter ned hjärnan och andra livsviktiga organ, kommer hädanefter att godkännas. Jag har ordnat så att mitt livsverk kommer att ägas av en stiftelse och jag vill att du blir en del av den stiftelsen. Jag har ordnat allt det juridiska av den saken redan. Allt du behöver göra är att verka inom den och verka för att mitt livsverk får fortsätta. Jag slutar här och väntar mig att du kommer på begravningen. Adjö gamle vän och tack för allt som varit under årens lopp.
(oläslig namnteckning)

Jag läste den gamle mannens brev om och om igen och skakade på huvudet. Jag gick mycket riktigt på begravningen och när jag kom till stiftelsens styrelsemöte fick jag veta att allt var ordnat. Jag valdes till ordförande och sonen och dottern till vice ordförande samt verksamhetschef. Efteråt bjöd de in mig till huset och när vi tre blivit ensamma fick jag reda på sanningen.
Mannen som begravts hade bara trott sig om att vara min gamla vän. I själva verket hade min vän dött några år tidigare och det som han påstått om sin hjärna var inte helt sant. Han hade i själva verket varit en robot. Hjärnan var en del av det som företaget tagit fram med forskning och uppfinningsrikedom. De berättade att hans hjärna hade 'spelats över' till en elektronisk hjärna som ersatt den gamla. Även om roboten trodde att den var den gamle mannen så var det inte alls fallet. Att roboten till slut upphört att fungera berodde på att man tillmätt den en trolig livslängd, som skulle kunna motsvara vad den gamle hade kvar att leva efter det att han i själva verket hade dött, av en hjärtattack. Det gick inte att ångra beslutet som togs då. Man hade sett till att robothjärnan börjat korrodera inifrån under dessa år så att det verkade som ett mänskligt åldrande. Hans barn tackade mig för att jag var så förstående och för att jag som läkare hade en ed att ta på allvar. Men vad de inte räknade med var att den inte gällde för robotar. Bara för människor. Detta är mitt testamente och min sista vilja är att världen skall få veta vad som hållits dolt i så många år. Det är nu en del år sedan jag fick det där brevet som skrevs av den robot jag då trodde var min gamle vän. Jag går nu samma väg som allt annat levande och jag hoppas att mina sista ord skall få människan att besinna sig i sin strävan efter perfektion.
Allas er (oläslig namnteckning)

Detta testamente hittades i en 14.000 år gammal grav på våren 1714 i ett av Englands många grevskap. Upphittaren dolde sin upptäckt väl och tills helt nyligen har dessa uppgifter varit som hemliga för världen. Man skulle rusta upp en gammal kyrka då man innanför en vägg i ett lönnrum upptäckte en kista med väl tillslutna behållare i. Behållare vars innehåll trotsat tidens tand i alla dessa år. Testamentet var maskinskrivet, men av maskinen syntes inte ett spår. Hur det här alls kan komma sig är en gåta som kanske aldrig kommer att kunna lösas. Men den har i vilket fall tjänat till att skapa huvudbry och man kan tänka sig att historien som vi känner den skulle behöva att skrivas om.
Eller så kan man mörka den helt och hållet för att inte oroa allmänheten.
Jag som skrivit detta för att skicka till ortens tidning hoppas att redaktoren skall ha vett nog att kunna...

Tidningsartikeln blev aldrig avslutad, journalisten avled framför datorn mitt i en mening och hittades efter arbetstid av sin hushållerska vid femtiden samma eftermiddag.
J. P. Morgan, redaktör för (tidningens namn har blivit utklippt av någon som kanske inte velat att tidningen skall behöva skylta med en möjligt oseriös artikel.)
Det är i vilket fall min teori.
vänligen

(oläslig namnteckning)