Kärlek gör ont
Rispar röda strimmor
på min kropp.

Blod som rinner
blir till ärr.
Märken
som aldrig går ur.

Orden
menade som vackra
som näring, kärlek
blev till hån
förakt som föddes
bitterhet
ibland hat.

Så många timmars gråt
så mycket waste of time.
Att kreativiteten
bara spolades bort.
Att det vackra blev fult.

Vill rispa dej
skära dej.
Låta dej uppleva
det jag känner.
Min bottenlösa förtvivlan
hopplöshet och sorg.