Tesen att man
själv först måste
vara en sådan

människa som man
anmärker på att
andra minsann inte

är. Jag tycker
den är fel.
Det existerar ju

inga perfekta människor.
Saken är ju
ändå den att

vore någon perfekt
innebar det ju
samtidigt att den

människan som förstod
sitt unikum och
därför inte skulle

kunna jämföra andra
med sig själv
och då heller

inte kunna klandra
dem för att
inte vara ens

jämlike. Man måste
ju se längre
än näsan räcker.