Tårar rinnandes längst mina kinder
helt okontrollerbart
ingen början
inget slut
andan i halsen

tankarna om att stå emot
är
små
betydelselösa
och tårarna som faller
när det behagar dem
har makten

huvudet spelar mig
många spratt
känslor svämmar över
gång på gång
olika knappar trycks på
och saknaden av kontrollen är
ett faktum

men kontrollen återtas
en räddande ängel
hjälper mig att glömma
att tänka på annat
genom att finnas där
utan att pressa
bara genom att vara



hur kan en ängel
gång på gång
krossa mitt hjärta?