För alltid är en lång tid
evigheten ännu längre

men nu

just nu slutar jag med dig
gatan orkar inte tar emot mer av mina steg
jag har trampat upp en ny erosion på denna väg
vill vända om åter igen för att än
en gång räcka ut handen
här jag hjälper dig igenom
men jag hamnar alltid själv i gyttjan
där du ligger och krälar

så här står jag
går nu in på en annan gata
där du inte längre härskar
se på gatans ljus
som ger mig klarare
sken för varje nytt steg jag tar