knack knack
vem där
dörren gick upp i en hast där inne satt den fege
gömde sig för livet
stack huvudet i sanden
som genast förvandlade sig till glas
transperant synligt
gav sig i kast med andningen
tog djupa sådana in haa
ut hååå
lyfte på fliken till torget och smet in
livet där bultade på likt en kåt kuk
ville ha mer ville djupare in
balanserade på den smala spången över
från ödemarkens tillhåll
in till livets centra
nariga fingrar treva efter mer
näring
fyller upp tomma livet