Ibland när jag tänker på självmord så händer det att jag undrar över hur hög tröskeln är för att begå det, om det är olika för olika människor och om det 'bästa' sättet att göra det på vore att plötsligt gripas av lust att göra det istället för att hålla på och planera det i evighet eller hålla på med en rad misslyckade försök innan man 'lyckas'.

För att begå mord eller självmord är egentligen väldigt enkelt. Det svåra är att komma 'undan' med det. Personligen anser jag att det här med att fundera kring självmord är en tudelad upplevelse.

Dels säger ju överlevnadsinstinkten att man skall 'göra allt' för att överleva, samtidigt som man vet att 'uppskjutandet av döden' bara är just ett uppskjutande eftersom vi alla ändå dör till slut.

Just den insikten borde göra att man inte skall ha så bråttom med att dö, den kommer ju ändå till slut utan att vi gör något alls för att den skall göra det. Då kan man ju lika gärna passa på att leva medan man ändå befinner sig i livet, även om man ser det som ett slags dödens väntrum.

Samtidigt är människan en destruktiv varelse som, om hon inte tar sitt eget liv, kanske ägnar sig åt att ta andras.

Jag brukar alltid komma fram till att man lika gärna kan leva, om inte för annat så för att se hur det skall gå för världen, som det nog skulle ha gjort även om man själv gick bort. Med den skillnaden att man nu medan man väntar, kommer att kunna uppleva det.