långsamt nu vi går ifrån varandra
min älskade minns mig ännu
även om jag fjärmar mig
reser över gränser, ländernas kroppar
som raserar mig inför utsträckta nätter,
till dagars flytande vimmel,
där ditt ansikte skimrar frånvarande
dina händers svepningar, över mig,
intill när du bjuder mig svalkande
vatten
dina händers överflödande
ljus du kysser in i min hud
allt som saknas, ur din andedräkt
flämtande över min hettande kropp
lindrar värken i mina muskler
som jag lindar mig om dig
smärtan i nacken som släpper
dina axlars lättande, skrattet
hämtas ur djupet
andetagen
och din stämma känner inga gränser
du sjunger och som du
öppnar och sluter
dina stämband spänner mig
närmare igen
ögonfransar
stänker fröjd
långt
djupt
in i själen


snälla

låt mig skratta igen