Färjan gick över sundet. Men kön av bilar var alltför lång. En beemwe och en mercedes blev kvar på ön.
"Det gör inte så mycket" sa han i beemwen. "Färgkarlen har order om att hämta också oss. Alla i kön skall komma med. Alla skall kunna komma till fastlandet".
Och mannen med golfhandskarna redan dragna på händerna inväntar tämligen lugnt en snar retur.

Problemet är bara, att mitt i färjeleden, den lindrivna, stannar farkosten tvärt. Dragvajern brast, helt enkelt och ingen kan komma åt något håll, faktiskt.

Så utomordentligt tragiskt.
Denna Tidtabellskollaps.
Och ingenting tycks kunna hjälpa. Trots att alla genast på sekunden börjar ringa på mobil.
Så måste man vänta.
Oh fasa! Oh ve!

Det var en vajer som brast. Med historisk klang.
"Konungariket ur dina händer, Oh Konung!" sa bågskytten i skeppets stam.