På tillfälligt besök på den ort, där jag jobbat i många år. Råkar gå förbi ett mindre nytt hus, ett vitt, som ligger på den plats där för tjugo år sedan ett annat hus låg. Det var rött.
I det huset bodde en av mina elever tillsammans med sin farfar. Med den pojken hade jag en del att göra och jag vet att han inte hade det så lätt.

Så blev det så, när han lämnat skolan, att han som sjuttonåring tog sitt liv. Hängde där och dinglade.
Och nu, när jag går här, kan jag inte längre ens frammana pojkens namn!
Det känns för djävligt! Jag skäms.
Ändå vet jag att jag gjorde så gott jag kunde.

Fast
Fananammat!