Jag är helt ensam i skogen.

Det blir mörkare och mörkare.

Det börjar bli natt.

Jag är rädd, och vilse.

Jag faller ner på marken och börjar gråta.

Då känner jag hur naturen plötsligt bryr sig.

Vinden smeker mig ömt på kinden,

Träden skyddar mig mot regnet,

Grenarna värmer mig,

Fåglarna sjunger en vacker vaggvisa,

Och månen tar bort mörkret.

Jag är inte rädd längre.

Jag känner mig trygg o varm.