hur många kvinnor har svårt för, att bli älskade
att verkligen bli sedda, lyssnade, lästa, förstådda,
hur svårt det är - när någon som jag
inte väjer för det som är smärtsamt, argt, sårat, skrämt,
ömt, nära, varmt, kallt - någon som alltid frågar, berör
där det är som känsligast, omtänksamt, nyfiket
som ur tilliten en sprungen förhoppning - om läkande
om tillhörande, om gemensamhet, om längtan
somom vi kunde - tillsammans - berätta om
hur vi växer, söker närheten, samvaron

då när vi inte flyr, slår ifrån oss - vår rädsla,
inför sårbarhetens sköra lie - som sveper igenom oss
får oss att falla likt vide och råg, havre under solens torra öken
i väntan på vatten - intill bubblande syreskratt

dina andetag, din röst och dina händer
med samma varsamhet
som du ger mig

tar jag emot dig - alltid

lika fyllda av förundran
vördnaden inför livet
vi skapar tillsammans

hur vi vilar i skuggan
i tillgiven självklarhet
inför varandras
oändliga universum

hur det oförklarliga ges namn
när du andas tryggt

somom lugnet inuti dig
aldrig har vilat förut




*



det är alltid något som brister
ögats flykt ur närheten

ur de intensiva ögonblicken
kroppens gensvar, musklernas utsträckning

hur njutningen blir för stark
och hur hon slingrar sig som en orm
dunkar huvudet i
försöker klättra upp längs
väggen
och hur hon inte kommer loss
det är där
just precis där, hon vill vara
men hon flyr

du vet att vi kan komma dit - igen
en dag

om du tillåter dig själv - att känna

jag lovar dig

att jag kan hålla din hand under tiden

det tar för dig att söka igenom ditt inres
raseri


för det är så länge sen jag
mötte dig

där

precis där