Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Varför gick jag på din djävulska fälla...

Jag var så dum

Hur kunde jag tro att du talade sanning

Hur kunde jag tro att du brydde dig

Hur kunde jag gå på dina falska ord

"Jag finns här" Och " Jag älskar dig"

När du såg att jag litade på dig

Var lycklig och var så kär

I Diig

Och att jag var din

När du såg att jag gett mig själv till dig

Gett mitt hjärta och min själ

Till Diig

Så påbörjade du din plan

Att förgöra mig

Du tog bort din änglamask

Och blev en djävul istället

Du tog fram din kniv, hammare och pistol

Och började banka

Skjuta

Och skära i mig

Du skratta

För du såg att jag plågades

Du fortsatte att

Skratta

Och slå

Banka

Skära

Skjuta på mig

Tills jag svagt sa

"Sluta"

Då stirra du på mig strängt

Med dina svarta kalla ögon

Som jag inte märkt förän nu

Efter ett tag kom det fram ett litet flin

Och sedan gick du

Och lämnade mig

Med sår överallt

Jag hade ont överallt

Kunde inte röra mig

Jag orkade inte

Men jag tog till mina sista krafter

Sträckte mig efter kniven

Och gjorde sedan slut på smärtan...




Fri vers av Sandra_Flickan
Läst 264 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-09-21 21:43



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Dom här raderna tar tag och berör..
Väcker bla frågan om gränser o utsatthet,
och vikten av att skydda oss själva och varandra.
Tack . . .
2010-09-22
  > Nästa text
< Föregående

Sandra_Flickan
Sandra_Flickan