släppt
plötsligt släppt
från tio meters höjd
ned i den askgrå vanliga asfalten
släppt
av sorgen som aldrig släpper taget

lungorna som trycks ihop
slaget mot kroppen
och handflatorna i marken

smärtan och uppvaknandet
ur drömmarna om landet annorlunda
släppt av den sovande sorgen
som plötsligt
plötsligt rör sig
oroligt i den stora sänghimlen
byter ställning
andas tyngre

”ja visst, det var här jag var
det är här jag alltid varit
här precis här”

vänta en stund bara
mumlar sorgen i sin säng
jag somnar snart om
blåser på dina sår
lyfter upp dig igen
bär dig i min stora mjuka säng