Så jävla snårig
skogen av
skrämd liten
individ
som i början av allt
kom
med hjärtat
allvarsamt
inställt
på stjärnklart
hopp
och längtan

Så skrämd
av molningt mörk
socialisering
och faktisk
förnedring
om än det inte verkade så

Så är det aldrig som det verkar
och det borde jag fatta
för att våga
och förmå
att stå
kvar
och
känna
inte lämna
innan det
blivit så svårt
att det kan bli värt

Jag är så vilse
att jag hellre går på kurs
än åker
karusell med dig

Jag vill
säga nej
till min egen
nonchalanta
ignorans
och vettskrämda
försvarsdans

För jag vill
ha en chans
att bli något
med dig
någon
för
dig

(en älskande mig)

Eller åtminstone en känsla i sig