...är en hundrakronorssedel som går ur hand i hand och till slut kommer tillbaka till den första användaren igen, kanske för att den som först fick ut den helt ny och slät ur automaten skrev några ord på den, vek och skrynklade den så den skulle see mera använd ut.

Tänk dig själv sannolikheten för att en och samma sedel skall kunna komma tillbaka efter att ha vandrat mellan händer i flera år. Det måste ju bara vara som att vinna på lotto ungefär. Eller kanske ännu mindre chans än så. Det är ju en chans på tjugotre miljoner att få sju rätt på lotto och vi är bara knappt tio miljoner människor i vårt land.

Det är torsdag och jag har bara två timmar på mig att njuta den här dagens sista timmar. Den här dagen som aldrig kommer tillbaka till oss människor om man skall sätta någon tro till vår tideräkning och att den har någonting som helst med verkligheten att göra. Jag har grävt torsdagens grav och nu går den sitt öde till mötes.

När dagen går över i fredag så kommer det blott att vara timmar kvar innan den hundrakronorssedel som vandrat ur hand i hand och kommit tillbaka till den första användaren som i en perfekt cirkel, åter att vara på väg att än en gång byta ägare och påbörja sin vandring som en löpsedel, löpande ur hand i hand.