När våldets tanke utav tvång blir tänkt
känns hjärtats värme sjukligt svår att nå,
och ingen mildhet kan den glöd förstå
som uti grumligt svårmod sinnet sänkt
Ett hat som sliter ömsinthet isär
och mordiskt spinner nät av vredesmod,
vill blidkas utav hämndens strida flod
av knivshugg som igenom kroppar skär –
tills gryningsdag då insikten når fram,
att den du är har sakta återvänt
från land där skugginfernon ilsket bränt
din självkänsla till askmoln utav skam
Och stark du står i skal av ärrad hy,
som faller av – ty du är hel och ny