Skuggorna förlänger,
sliter i trådar och ändrar om,
metersteg blir milakliv
och ett ögonblick en evighet
som stryker sig mot väggen
.
Brickor, sand, som döljs
och tappar färgen i två sekunder.
.
Visar sig igen, välkomnar solen
.
Den gråspruckna gatan,
prydd av strandaska,
av sommarsnö
slickas rent av
middagsnatten
som följer din vind
och symmetriska tystnad
.
Ökar farten när du springer,
så fort ökenluften lyfter
kjolen
är han där
.
vilar, väntar, lugnar och existerar
.
En tom salong hägrar,
döljer horisonten,
beställer och slår sig ner.
.
Ensam till sist.