dagningsljuset vilar
i ditt ansikte, skimrar
all hösts längtansglöd
min älskade
din hud färgas röd
intill
mina andetag sprids ut
innerligt mjuknar dina toner
hur du blomstrar åny
hur du drager mig närmare
alltmer vi söker varandras händer
och de ord som skiftar rytm
genom pulsen
i hjärtslagen som lyfter
till himmelens höjd
härnäst
för örons känslighet
är återklingande
sång
välberesta nejder
sår ögonfröjd tillika
närhelst du ber mig
glänta
all min hjärtas kraft
vill visa
din lust att mötas närmare
än så här

i svepande yvighet
dina armars längder
måttar färg
vid mångbottnat gyllenskratt
jag rodnande sänker mig
du småler min närvaro närmare
stryker över väven
inför övertygelsen
håller du inte tillbaka
när dina impulser blixtrar
ur skaparens rörliga
levande händer
målar du


bevarande

så lämnar du dina spår
i mitt inre


vackraste



andetagen