orden som nästan varje
dag passerade
stannade till
sårade mig
försvann nästan sin väg

blev kvar som en
svart dimma
med mörka otydliga konturer

en del ord stannade kvar
ristades fast
upprepas av sig själva
utan paus
inget kom förbi opasserat

men sedan länge är
många ord gömda
orden från den tid
jag inte vill minnas

mörka spår i sanden jag
önskar kunde blåsa bort

spåren av rädsla för att bli sårad
spåren av misstänksamhet mot närhet
spåren av de minnen som aldrig försvann