Han sprang så fort upp för trappan att han snubblande och hans små,knubbiga händer blev kladdiga av en grus-med-snö blanding.Han ville ju så gärna veta vaifrån denna ljuvliga doft kom. Äntligen framme, med ena handen på ytterdörrhandtaget och andra på bröstet ber han snabbt en liten bön för gud att källan för lukten som spridit sig ända ut ska vara deras ugn.YES! skriker han till när han får syn på kanelbullarna i ugnen. Han sliter av sig regnkläderna,gummistövlarna och ryggsäcken. Jo en sådan händelse kunde göra hans dag då faktiskt, som sexåring. Det är inte bullarna i sig,hungrig behövde han nödvändigtvis inte vara men det var själva stämningen.Den mysiga stämningen då hans föräldrar satt mitt emot varandra under en svag belysning och diskuterade framför ugnen. Den varma belysningen i ugnen som fick honom att känna sig sådär varm och trygg inombords. Det var alla dessa härliga minnen han tänkte på när han satte sig på stolen framför den påtända ugnen här om dagen.
När den där varma belysningen från ugnen svek honom.