Mossbelupen, som ett bauerskt troll, kravlar han sig upp genom en spricka i asfalten. Ser sig något yrvaken om. Hans kläder är inte av modernaste snitt och mossan klänger och hänger som sagt på honom. Skägglavarna är tillochmed så långa att de släpar i gatubeläggningen, när han går.
Han ser på människorna han möter. Men de tycks inte se honom. Ser liksom igenom som var han genomskinlig, som luft.
Han stannar och tilltalar en äldre herre. Men denne fortsätter ostörd sin gång.
Han försöker med en ung strålande kvinna, som kommer emot honom med raska steg.
"Vilken vacker dag vi har!" försöker han och lyfter på mossan. Men inte heller hon tycks lägga märke till den vänlige mannen. Hon ser förbi och i själva passagen kommer ett märkligt ljud från hennes ficka och hon plockar fram en liten tingest, som hon sätter till örat.
"Hej, det är jag!" säger hon och trippar vidare.

"Varför syns inte jag!" tänker mossmannen. "Är detta en dröm?"
Han stannar upp. Studerar omgivningen. Och lite längre fram upptäcker han några lekande barn i tioårsåldern.
Han går fram till dom.
"Hej", säger han. "Ser ni mig?"

"Javisst" svarar en pojke. "Du är tomten!" Kommer du hem till oss i jul!"