Han satt i solnedgången och såg så ensam ut.

Det tycktes som han grubblade på det som snart tar slut.

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Han satt i solnedgången och såg så ensam ut.

Det tycktes som han grubblade på det som snart tar slut.




Vem?



Vem möter mig vid grinden?

Vem smeker mig på kinden? 

Vem vandrar med mig bort

i den ljumma sunnanvinden?

 

Vem håller mig i handen?

Vems spår blir kvar i sanden

när jag passerat gänsen

till de föga kända landen?

 

Och vem blir kvar i dunklet

när solen har gått ner?

Om jag får svar på det

skall jag inget fråga mer.

 





Bunden vers (Rim) av © anakreon VIP
Läst 225 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-11-04 13:16

Författaren © anakreon gick bort 2015. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


    Shariq
Bra, bra, bra!

Bokmärker.
2010-11-10

  lilla t
klurigt rim, för mig är det en människas inre, dvs själen fast det blir ju fel ändå eftersom det sägs att det är den som Gud tar med sig ... så då månne det vara Gud som spanar från skuggorna, som fattar din hand, som lämnar sandspår, och även Hon som stilla smeker din kind. För mig är nämligen Gud en kvinna. :) Snyggt rimmat och väldigt tankfullt.
2010-11-04
  > Nästa text
< Föregående

© anakreon
© anakreon VIP