det svettas över bröstet löddras när jag bringar mig närmre din kropp som högrest frustar ångande rök i vinterland gryningssvart hälsar jag dig min lov mot din mules nafsande bett och jag giver dig lagrade honungsäpplen som du smaskar och skrattar lustigt du ser mig tomte i luva stå huttrande nära så läderremmar mjuka varma mot din sträva hud för dig innesluten eld i dina ådror dunkar manande framskjuten hov jag synar noga än inga skiftningar där nu klar för fästenöte kopplar grepp om släde drar sammanför så redo driva undan allt vi gör i hast före solen står upp sträcker ut ryggen som balanserar världen nu fällar axlas lägges över oljat trä så barn kan njuta färd förutan blåslagna kylkroppar…

så vinden yr ruskande man jag sveper din halslinje smäcker gnistrar snöflingor fast i borstighet kastar du undan rycker ivrigt vill släde dra förbi grind för väg genom skog och dalande slingra över kullarna böljande trav du längtar frusta mot snövallarna sprida gnistregn frostiga över snöskottande hälsande människor i klingande klockespel ni möts nigande steg inför varandra sången som bjuder glädjen samman för frid och värmen sprider sig vidare går vår färd där timmersågens barkar ligger omkullvräkta sommartallar bjuder dina vidsteg kurvan ta slipande skär i skaren spår av järn ek som tänjer rår runt din fria kraftfullhet når allt du giver när vi andas djupt tillsammans solljusstrålar hetsar vidare steg men du saktar in för barnen gnyr och jag språkar med dig samstämmighet i mina händer löper du fritt förbi ängens mur gärdsgårdsstör grankjolar lyfts rodnande kinder hör klockleksspel du bjuder fram dina hovars damm söndrar isen sprutar stänker gnistrande slår ryckande genom kroppen när du släden drar


*

det svettas över bröstet
löddras när jag bringar
mig närmre din kropp
som högrest frustar
ångande rök i vinterland
gryningssvart hälsar jag dig

min lov mot din
mules nafsande bett

och jag giver dig
lagrade honungsäpplen
som du smaskar
och skrattar lustigt

du ser mig tomte
i luva stå huttrande

nära så läderremmar
mjuka varma mot
din sträva hud för dig
innesluten eld
i dina ådror dunkar
manande framskjuten

hov jag synar noga
än inga skiftningar där
nu klar för fästenöte
kopplar grepp om släde
drar sammanför så
redo driva undan

allt vi gör i hast
före solen står upp
sträcker ut ryggen
som balanserar världen

nu fällar axlas
lägges över oljat trä
så barn kan njuta
färd förutan
blåslagna kylkroppar…


så vinden yr ruskande
man jag sveper
din halslinje smäcker
gnistrar snöflingor
fast i borstighet

kastar du undan
rycker ivrigt vill
släde dra

förbi grind
för väg genom skog
och dalande slingra
över kullarna böljande

trav du längtar
frusta mot snövallarna
sprida gnistregn frostiga
över snöskottande hälsande
människor
i klingande klockespel

ni möts nigande steg
inför varandra sången
som bjuder glädjen
samman för frid

och värmen sprider sig

vidare går vår färd
där timmersågens barkar
ligger omkullvräkta
sommartallar bjuder
dina vidsteg

kurvan ta slipande skär
i skaren spår av järn ek
som tänjer rår
runt din fria kraftfullhet

når allt du giver
när vi andas djupt
tillsammans

solljusstrålar hetsar vidare
steg men du saktar in
för barnen gnyr

och jag språkar med dig
samstämmighet
i mina händer löper du
fritt förbi ängens mur
gärdsgårdsstör
grankjolar lyfts
rodnande kinder
hör klockleksspel

du bjuder fram
dina hovars damm
söndrar isen
sprutar stänker
gnistrande slår

ryckande
genom kroppen
när du släden drar