- Om jä skulle ro ud och dra meg en torsk, tänkte han och plirade ut mot fjorden genom sina grimmiga fönsterrutor. Både kattera och jä sjöl kunne behöva ekran fisk.

Han drog en tjock tröja över huvudet, tryckte den gamla luvan på skulten och grep efter sina slitna vantar.
När han var kommen utomhus, blev han stående på husets stentrappa och kisade mot den lågtstående decembersolen.
- Kömmer du mä, Kerry! ropade han efter sin hund i det han började gå ner mot sjön.

Snart satt de båda i ekan. Hans armar drev vant båten fram och årorna doppades rytmiskt i vattnet. Knirket mot tullarna var nästan det enda ljud som hördes.
- En fin stilla da, sa Viktor högt till sin hund. Eller vad säger du?
Efter bara tio minuter låg de över grundet, där fisk alltid gick till. Och det dröjde knappt ens en minut innan han kunde hala upp den första blänkande fisken från djupet.
- Det var en grann en, sa han leende. Ser du Kerry, han e fed å fin!

Viktor slängde ner pilken ännu en gång och såg den sjunka ner mot djupet. Och han kände genast att det högg därnere och hur det började rycka och dra i reven.
När han hade fyra torskar liggande på durken, blev han nöjd.
- De nöttar inte nö't te att dra opp flere än en kan äda! tänkte han och så rodde de tillbaka till sin ö.

Hunden Kerry hade hela tiden suttit på aktertoften i ekan och nyfiket betraktat sin pilkande husse. När de så kom tillbaka till bryggan hoppade han iland och sprang skällande i förväg upp mot huset. Sju katter uppenbarade sig genast och när Viktor sedan kom in på gårdsplanen flockade de sig kring hans fötter och kivades om vem som bäst kunde stryka sig mot Viktors stövlar och om vem som hade det bästa spinnet.
- Logna er! Logna er! I ska snart få. Först rensar jä. Sinna kogar jä. Och ett par potäter får jä åsså ha.

- Å du, Kerry! Vi får allt ha oss en sub till detta!


Femtio år senare tänker jag på Viktor, min fjordgranne.
- Det är väl han slipper uppleva att fjorden blivit tömd på fisk. Han fick leva den gamla tiden ut.
Idag nöttar de inte nö't te att ro ud på fjor'n. Girigheten har segrat men också slagit undan grunden för sin existens
Förlåt oss Viktor. Det var du som visste!