Du trodde att du var någonting när du lämnade sovrummet, lämnade mig och kudden, täcket och mina ben frös när du släppte in luft. Trodde att du var någonting när du tog på dig kläderna, när du inte tittade och när du var tyst. Vi hade gråtit inuti varandra, förlorat livet tillsammans och vi hade åkt tillsammans över vredgat hav; bara när himlen var tom kom vi hem. Över min döda kropp smekte du, hudflikar under dina naglar som försvann mellan dina tänder. Jag ville se framsidan men fick din rygg, det var förändrade tider och vi hade bara gett oss bortkastad tid.
”Skit i sanningar”, sade du för du missbrukade lögner. För dig kunde jag bara säga sanningen, annars skar du upp mig och tog ut den. Jag kunde inte gömma mig heller, du hittade mig långt inuti och där snarade du fast mig och drog tills jag befann mig i din famn. Det var när himlen blivit tom som vi somnade tätt och våta var vi. Hade du kunnat dra allt vett ifrån mig så hade du ätit upp allt, jag var trots allt den sorten som inte ville göra ont.
”Känner vi inte så gråter vi ändå.”
För helvete, var det du sade. När jag låste inne mig och ville ha väggar emellan så sade du för helvete. Jag krängde mig av dig som en tröja, du var tom men varm. Ändå var det du som trodde att du var någonting när himlen var tom och du var våt mot mig. När du blundade när jag svor. För helvete blundade du. Jag friskförklarade dig inte, kanske var det därför du var någon och helt plösligt; rygg.
Jag hade slickat dina kroppsdelar och du var den renaste människan i hela världen. Dina händer darrade inte längre när jag var klar och jag vilade mot din bröstkorg. I sömnen var du tyst och inte förrän du vaknade viskade du i mitt öra att du ville försvinna. Det hjälpte inte att hålla, du var alltid starkare än mig. Jag hade kunnat döda dig men inga tillhygg skulle hjälpa mig att få behålla dig. Kom igen, kom igen, kom tillbaka igen. Du är bara barnet, sade du. Men jag var inte yngre än du. Förstod inte din tystnad och inte din rygg, förstod inte när himlen var full.
”Håll dig till dig själv”, sade du och hur svårt det skulle vara berättade du inte. Jag var ingen fara för dig, jag var på flykt och istället gick du.