Jag står vid kanten av havets början, betraktar de oändliga. Havets sköna melodi är de enda som uppfångas av mina sinnen. Jag ser, jag hör, jag finns i denna ögonblick. Dess existens förblir som ett bevarat minne, för in i havets djupa grund, släpper jag all världens tyngd. Jag tar ett steg mot de nya och dricker ur livets källa. Jag låter mig existera, för den jag är, och bli älskad för de jag gör. Jag lever.